Forsvarsmekanismer

Att vagra erkanna existensen av en hotfull verklighet. Personen ser inte det uppenbara. Exempel: En person med alkoholproblem som säger "Jag har full kontroll, jag kan sluta nar jag vill" trots uppenbara konsekvenser. Fornekande ar vanligt vid missbruk och vid terminal sjukdom (Kubler-Ross sorgmodell).^[3]

Att tillskriva andra ens egna oacceptabla tankar, känslor eller impulser. "Det ar inte jag som ar arg - det ar du som ar aggressiv!" Projicering ligger bakom mycket av fordomar och stereotyper. Vid paranoid personlighetsstörning ar projicering ett dominant försvar.

Oformaga att integrera positiva och negativa aspekter av sig själv eller andra. Allt-eller-inget-tankande: manniskor ar antingen helt goda eller helt onda. Karakteristiskt for borderline personlighetsstörning. "Jag alskar dig!" ena stunden, "Du ar den varsta manniskan jag kanner!" nasta.^[4]

En komplex form av projicering där personen inte bara projicerar känslor pa ändra utan ocksa manipulerar dem att faktiskt känna eller bete sig enligt projektionen. Klienten som projicerar ilska kan fa terapeuten att faktiskt känna sig irriterad.

Det mest grundlaggande forsvaret - att omedvetet "glomma" smartsamma minnen, tankar eller impulser. Skillnaden mot fornekande ar att borttrangt material aldrig nar medvetandet. Borttrangning av trauma var central i Freuds tidiga teorier och ar fortfarande aktuell vid dissociativa tillstand.^[5]

Att uttrycka motsatsen till vad man egentligen kanner. Den som kanner hat uttrycker överdrivet varma känslor. Den som oroar sig for sin sexualitet blir moraliskt forfarad over andras. Nyckeln ar det overdrivna, tvangsmassiga uttrycket - känslor som verkar "for mycket".

Att rikta känslor mot ett mindre hotfullt mål. Chefen skriker pa dig, du kommer hem och skriker pa partnern eller sparkar hunden. Forskjutning förklarar "syndabocksfenomenet" i socialpsykologin.

Att hantera emotionellt laddade situationer genom abstrakt, intellektuellt resonemang utan att kontakta känslan. Lakaren som diskuterar patientens doende i kliniska termer utan att känna sorg. Intellektualisering kan vara adaptivt under kriser men problematiskt om det hindrar emotionell bearbetning.

Att konstruera logiska forklaringar for beteenden eller känslor som egentligen har omedvetna motiv. "Jag missade motet for att det anda var onodigt" (egentligen undvikande av social ångest). Rationalisering skiljer sig från logn genom att personen tror pa sin förklaring.

Att återgå till tidigare, mer barnsliga beteenden under stress. Vuxen som blir klamrig och hjalplös vid sjukdom, eller får vredesutbrott som ett barn. Regression ar vanlig vid depression och efter trauma.

Att minnas en handelse men vara avskild från känslan. "Ja, jag blev misshandlad som barn" sags utan känslomässig reaktion. Vanligt vid trauma och vid tvangssyndrom, där tvangstankarna ar losryckta från affekten.

Symboliska handlingar for att "ta tillbaka" oacceptabla tankar eller handlingar. Centralt vid OCD: tvangshandlingar som "neutraliserar" tvangstankar. Att saga "knock on wood" efter ett skryt ar en mild form.

Att kanalisera oacceptabla impulser till socialt acceptabla aktiviteter. Aggression blir sport eller kirurgi, sexuella impulser blir konst, sorg blir poesi. Sublimering ses som det mognas forsvaret par excellence - det omvandlar problemet till något konstruktivt.

Att hantera svarigheter genom att se det komiska i situationen utan att forneka allvaret. Skiljer sig från sarkasm (som ar aggressivt) och undvikande genom humor (som distanserar). Akta humor erkanner smartan samtidigt som den belyser absurditeten.

Att hantera egen smärta genom att hjalpa ändra. Den som forlorat ett barn startar en stodorganisation. Altruism blir ett försvar nar det primärt syftar till att hantera egen ångest, men det ger ocksa verklig nytta för andra.

Att planera och forbereda sig mentalt for kommande utmaningar. Att forestalla sig hur det kommer kännas att forlora en förälder innan det händer. Anticipation minskar chocken och ger tid for anpassning.

Att medvetet skjuta upp att hantera en känsla tills lampligare tillfalle. Skiljer sig från borttrangning (omedveten) och fornekande. "Jag vet att jag ar ledsen, men jag behover fokusera pa presentationen nu. Ikvall ska jag tillata mig att grata."