⚠ Observera: Informationen pa denna sida ar endast avsedd for utbildning och ersatter inte professionell medicinsk bedomning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vardpersonal kan stalla diagnoser. Kontakta din vardcentral eller ring 1177 for radgivning.
Viktigt att veta
- Anorexi har den högsta dödligheten av alla psykiatriska sjukdomar[1]
- Ca 1% av unga kvinnor och 0,3% av unga män drabbas[2]
- Med rätt behandling kan över 50% uppnå fullständig återhämtning[3]
- Tidig intervention ger betydligt bättre prognos[4]
Vad är anorexi?
Anorexia nervosa (anorexi) är en allvarlig psykiatrisk sjukdom som kännetecknas av en intensiv rädsla för att gå upp i vikt, kraftigt begränsat matintag och en förvrängd uppfattning om den egna kroppen.[1] Personer med anorexi ser sig ofta som överviktiga trots att de är betydligt underviktiga.
Sjukdomen handlar inte primärt om mat eller utseende, utan om känslor, kontroll och identitet. Ätbeteendet blir ett sätt att hantera svåra känslor, stress eller upplevd brist på kontroll i livet. Anorexi påverkar inte bara den drabbade utan också familj och närstående.
DSM-5 diagnostiska kriterier
Enligt DSM-5 krävs följande för diagnosen anorexia nervosa:[5]
- Begränsat energiintag som leder till signifikant låg kroppsvikt i förhållande till ålder, kön, utvecklingsfas och fysisk hälsa
- Intensiv rädsla för viktökning eller att bli tjock, eller ihållande beteende som motverkar viktökning, trots signifikant undervikt
- Störd upplevelse av den egna kroppens vikt eller form, överdrivet inflytande av kroppsvikt på självvärdering, eller förnekande av allvaret i den låga vikten
Subtyper av anorexi
Anorexia nervosa delas in i två huvudsakliga subtyper, baserat på vilka beteenden personen använder för att kontrollera vikten:[5]
Restriktiv typ
- Viktnedgång genom extrem matrestriktion
- Fasta eller kraftigt begränsat kaloriintag
- överdriven fysisk aktivitet
- Ingen regelbunden hetsätning eller självrensning
Hetsätning/självrensande typ
- Episoder av hetsätning förekommer
- Självrensande beteenden (kräkning, laxermedel, diuretika)
- överlapp med bulimia nervosa
- Högre medicinsk risk på grund av rensningsbeteenden
Symtom och varningstecken
Anorexi utvecklas ofta gradvis, och tidiga varningstecken kan vara svåra att upptäcka. Sjukdomen påverkar beteende, tankar, känslor och fysisk hälsa.[6]
Beteendemässiga tecken
- Drastiskt minskat matintag eller elimination av födoämnen
- Ritualer kring mat (skära i små bitar, sortera)
- Undvikande av måltider med andra
- överdriven träning, även vid sjukdom eller skada
- Kontrollerar vikt och kropp upprepade gånger
- Bär lösa kläder för att dölja kroppen
Psykologiska tecken
- Intensiv rädsla för viktökning
- Förvrängd kroppsuppfattning
- Låg självkänsla kopplad till vikt
- Perfektionism och rigiditet
- Social tillbakadragenhet
- Förnekelse av problemets allvar
Fysiska tecken
- Signifikant viktnedgång
- Yrsel och svimningskänsla
- Konstant köldkänsla
- Torr hud och sprött hår
- Lanugo (fin kroppsbehåring)
- Utebliven menstruation (amenorré)
Känslomässiga tecken
- Nedstämdhet och depression
- ångest, särskilt kring mat
- Irritabilitet och humörsvängningar
- Skam och skuldkänslor
- Känslomässig avtrubbning
- Koncentrationssvårigheter
Sök vård omedelbart vid:
Anorexi kan vara livshotande. Sök akut hjälp om du eller någon närstående uppvisar:
- Svimning eller medvetslöshet
- Bröstsmärtor eller oregelbunden hjärtrytm
- Svår förvirring eller desorientering
- Självmordstankar
- BMI under 15 kg/m²
Kontakta: Akutmottagning, 1177 Vårdguiden eller 112 vid akut fara.
Fysiska konsekvenser
Svält påverkar i princip alla organ i kroppen. Många av dessa komplikationer är reversibla med näringsstöd och viktnormalisering, men vissa kan bli permanenta om sjukdomen pågår under lång tid.[7]
Kardiovaskulära
- Bradykardi – långsam hjärtrytm (under 60 slag/min)[7]
- Lågt blodtryck (hypotension)
- Hjärtarytmier och elektrolytobalans
- Minskad hjärtmuskelmassa
- Risk för hjärtstillestånd
Skelett & Hormoner
- Osteoporos – benskörhet som kan bli permanent[8]
- Amenorré – utebliven menstruation
- Försenad pubertet hos ungdomar
- Infertilitet
- Tillväxthämning
övriga system
- Njursvikt vid allvarlig dehydrering
- Anemi och blodbrist
- Försvagat immunförsvar
- Mag-tarmbesvär (förstoppning, uppblåsthet)
- Hjärnatrofi (kan vara reversibel)[9]
"Kroppen är fantastisk på att anpassa sig för överlevnad – men det har ett pris. Varje system nedprioriteras för att bevara de mest livsviktiga funktionerna."
Orsaker och riskfaktorer
Anorexi orsakas av ett komplext samspel mellan biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer. Det finns ingen enskild orsak, och varje individs väg in i sjukdomen är unik.[10]
Biologiska faktorer
- Genetik – 50-80% av risken är ärftlig[11]
- Avvikelser i serotonin och dopamin-systemen
- Förändringar i hjärnans belöningssystem
- Temperament (ångestbenägenhet, tvångsmässighet)
- Puberteten som sårbar period
Psykologiska faktorer
- Perfektionism och höga krav på sig själv
- Låg självkänsla
- Kontrollbehov
- Tvångsmässiga drag
- Svårigheter att hantera känslor
- Trauma eller negativa livshändelser
Sociokulturella faktorer
- Samhällets smalhetsideal
- Sociala medier och jämförelse
- Mobbning om vikt eller utseende
- Idrotter med viktfokus (balett, gymnastik, brottning)
- Familjemönster kring mat och kropp
- Otrygg anknytning
Samsjuklighet
Anorexi förekommer sällan isolerat. Upp till 70% av personer med anorexi har minst en annan psykiatrisk diagnos, vilket gör behandlingen mer komplex men också viktigare att adressera helhetligt.[12]
Vanlig samsjuklighet
- Depression (40-70%)
- ängestsyndrom (55-65%)
- OCD (25-69%)[12]
- Social ångest
- PTSD
Andra diagnoser
- Borderline personlighetsstörning
- ADHD
- Autism
- Självskadebeteende
- Missbruk
Behandling av anorexi
Behandling av anorexi kräver ett multidisciplinärt team med läkare, psykolog, dietist och ibland psykiater. Behandlingen adresserar både den fysiska undernäringen och de underliggande psykologiska faktorerna.[3]
FBT – Family-Based Treatment
Familjebaserad behandling (Maudsley-metoden) är den mest evidensbaserade behandlingen för barn och ungdomar med anorexi.[13]
- Föräldrarna tar tillfälligt kontroll över måltider
- Fokus på viktnormalisering först
- Gradvis återförande av kontroll till ungdomen
- Adresserar identitet och utvecklingsfrågor
- 40-50% uppnår fullständig återhämtning[13]
KBT-E – Kognitiv Beteendeterapi för Ätstörningar
CBT-E är en specialiserad form av KBT utvecklad specifikt för ätstörningar och rekommenderas för vuxna.[14]
- Normalisering av ätbeteende
- Utmanar övervärdering av vikt och form
- Adresserar perfektionism och känsloreglering
- Förebygger återfall
Medicinsk stabilisering
Vid allvarlig undervikt krävs medicinsk stabilisering innan eller parallellt med psykologisk behandling:
- övervakning av elektrolyter och hjärtfunktion
- Gradvis nutritionsrehabilitering
- Hantering av refeeding-syndrom[15]
- Ibland slutenvård på specialistklinik
Behandlingsmål
- Fas 1: Medicinsk stabilisering och viktnormalisering
- Fas 2: Normalisering av ätbeteende och minskning av ätstörningssymtom
- Fas 3: Adressera underliggande psykologiska faktorer
- Fas 4: Återfallsprevention och långsiktig återhämtning
Prognos och återhämtning
Återhämtning från anorexi är möjlig. Forskning visar att med adekvat behandling kan över hälften av patienterna uppnå fullständig återhämtning, och ännu fler uppnår betydande förbättring.[3]
- 50-60% uppnår fullständig återhämtning
- 30% förbättras men har kvarvarande symtom
- 10-20% utvecklar kronisk sjukdom
- Tidig intervention och kortare sjukdomsduration förbättrar prognosen avsevärt[4]
Vad mer kan det vara?
Flera tillstånd kan ge liknande symtom. En professionell bedömning är viktig för rätt diagnos.
Somatiska orsaker
Fysiska sjukdomar kan ge psykiska symtom. Blodprover och läkarundersökning rekommenderas.
Depression
Nedstämdhet och energibrist förekommer vid många psykiska tillstånd.
PsykiskÅngestsyndrom
Ångest kan ge många olika symtom och överlappar ofta med andra diagnoser.
PsykiskStressreaktion
Akut eller långvarig stress kan ge symtom som liknar andra tillstånd.
Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga referenser
- Arcelus, J., et al. (2011). Mortality rates in patients with anorexia nervosa and other eating disorders. Archives of General Psychiatry, 68(7), 724-731.
- Smink, F. R., et al. (2012). Epidemiology of eating disorders: Incidence, prevalence and mortality rates. Current Psychiatry Reports, 14(4), 406-414.
- Steinhausen, H. C. (2002). The outcome of anorexia nervosa in the 20th century. American Journal of Psychiatry, 159(8), 1284-1293.
- Treasure, J., & Russell, G. (2011). The case for early intervention in anorexia nervosa. British Journal of Psychiatry, 199(1), 5-7.
- American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed., text rev.). Washington, DC: APA.
- Zipfel, S., et al. (2015). Anorexia nervosa: aetiology, assessment, and treatment. The Lancet Psychiatry, 2(12), 1099-1111.
- Mehler, P. S., & Brown, C. (2015). Anorexia nervosa – medical complications. Journal of Eating Disorders, 3(1), 11.
- Misra, M., & Klibanski, A. (2014). Anorexia nervosa and bone. Journal of Endocrinology, 221(3), R163-R176.
- Roberto, C. A., et al. (2011). Brain tissue volume changes following weight gain in adults with anorexia nervosa. International Journal of Eating Disorders, 44(5), 406-411.
- Culbert, K. M., et al. (2015). Research review: What we have learned about the causes of eating disorders. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 56(11), 1141-1164.
- Bulik, C. M., et al. (2019). The genetics of anorexia nervosa. Annual Review of Clinical Psychology, 15, 167-178.
- Kaye, W. H., et al. (2004). Comorbidity of anxiety disorders with anorexia and bulimia nervosa. American Journal of Psychiatry, 161(12), 2215-2221.
- Lock, J., et al. (2010). Randomized clinical trial comparing family-based treatment with adolescent-focused individual therapy for adolescents with anorexia nervosa. Archives of General Psychiatry, 67(10), 1025-1032.
- Fairburn, C. G. (2008). Cognitive Behavior Therapy and Eating Disorders. New York: Guilford Press.
- Mehanna, H. M., et al. (2008). Refeeding syndrome: what it is, and how to prevent and treat it. BMJ, 336(7659), 1495-1498.